Allt började med att Emma hittade ett papper där det stod att man kunde vara med i en tävling som Batteriinsamlingen hade anordnat. Priset var att få spela in en reklamfilm med hjälp av Lasse Åberg. Vi kände direkt att detta var något vi ville göra, så vi satte oss ner och började brainstorma. Vi hade mycket idéer och så småningom hade vi en färdig idé som vi skrev ner på papper. Efter en hel del slit hade vi gjort vår egen reklamfilm på 45 sekunder, så vi laddade upp filmen på Batteribloggen och värvade röster.
Veckorna gick och under tiden fick vi verkligen anstränga oss för att inte tänka på tävlingen eftersom det gjorde oss ganska stressade. När vi fick reda på att vi vunnit trodde vi inte att det var sant. Vi begrep nog inte riktigt vad det var vi “råkat” ut för förrän vi satt på tåget på väg till vårt första möte. Det var i alla fall då man började fundera lite på vad som hände, om det verkligen var sant.
Måndag 11 februari:
Vi hade ett möte med Lasse och människorna vi senare skulle jobba med. Vi satt och bollade idéer med varandra och bestämde bland annat att Emma som spelade tjejen i vår film skulle få göra det även i denna “remake”.
Samma eftermiddag åkte vi hem och de närmaste dagarna, innan vi skulle tillbaka till Stockholm, fördrev vi så gott det gick. Det var mycket som pågick inne i skallen, tankarna bubblade konstant om den kommande veckan. Hur skulle detta bli? Ska vi verkligen få vara med om detta?
Söndag 17 februari:
Vi åkte nattåg till Stockholm och började inspelningen vid 08:30 på morgonen i en lägenhet som vår regissör Christoffer von Platen hade hyrt. Det var nog först då vi på allvar började fatta att detta var sant, vi skulle få spela in vår egen film!
Aldrig har vi fått så mycket nya intryck, på en och samma gång, som vi fick den dagen. Vi städade undan i köket i lägenheten och tillsammans med alla nya människor som strömmade in i lägenheten byggde vi upp vår lilla inspelnings-plats.
Emma fick agera framför kameran och hon fick en extra hård utmaning genom att försöka agera mot Ängel- samt Djävulsbatterierna som inte fanns där. Det är inte så lätt att agera mot något som inte finns där. Sist av allt filmade vi våra batterier (som hade fått en rejäl makeover av Lasse) mot en Bluescreen. Batterierna skulle läggas in i filmen under klippningen.
Vår Crew bestod av:
Christoffer Von Platen (regissör, producent)
Christer Granberg (ljud)
Dan Lepp (foto)
Sasha (smink)
Lasse Åberg (regi)
Emma (skådespelerska)
Och så Kristofer som fick hjälpa till med allt mjöligt. Från att komma med tips hur vi skulle filma till att faktiskt filma med kameran och sköta ljudupptagningen.
Vi filmade ända fram till 19-tiden på kvällen och tro mig, vi var helt slut när vi kom till hotellet. Batteriinsamlingen hade verkligen fixat ett dunderhotell som vi skulle bo på den närmaste veckan, nämligen Hotel Reisen.
Tisdagen och onsdagen gick åt till att sätta sig ner och titta igenom allt film-material vi hade för att sedan välja ut de bästa scenerna och börja klippa ihop en första version av reklamfilmen. Vi gjorde en så kallad grovklippning, en grov version av filmen som man sedan finputsar tills man har fått en färdig version som man gillar.
Detta var ingen lätt uppgift då vi hade över en timmes material att välja på, som skulle klippas ner till 45 sekunder. Det var faktiskt vi själva som i grund och botten klippte ihop hela filmen själva med hjälp av Christer, Lasse och Christoffers tips och hjälp.
Vi spelade även in dialogen som skulle användas till filmen och fick mycket råd från Lasse om hur vi skulle säga orden för att få lite feeling på replikerna. Efter det satt vi i flera timmar med Christer och försökte hitta ljud som skulle passa till filmen, samt la på effekter och trollade in Ängel- och Djävulsbatterierna i filmen.
Torsdag 21 februari:
Vi finputsade det sista i filmen och till slut hade vi en färdig version som vi var väldigt nöjda med. Vid 18-tiden var det dags att lämna Stockholm, ta farväl av våra nya vänner och fara hem till det mörka Småland igen. Det var en lång resa men vi fick tiden att gå medan vi försökte smälta allt kul vi upplevt i veckan.
Till slut…
…vill vi bara säga att vi har fått vara med om något så otroligt roligt. Som vi sa till varandra på vägen hem. “Jag trodde aldrig att man kunde bli så fäst vid ett par människor på bara några dagar.” För så blev det faktiskt. Vi kom så bra överens med de nya människorna vi träffade så det kändes som om vi känt varandra i många år. Vi träffades varje dag och jobbade, skojade och åt på restaurang tillsammans.
Kort och gott spenderade vi nästan varenda vaken timme tillsammans med dessa människor. Christoffer och Christer och tog verkligen hand om oss och lät oss få göra nästan hela filmen själva. Ibland när vi frågade saker som “Hur ska vi göra nu?” Och ”Blir det här bra?” fick vi bara svaret “Prova och se!”
Vi tror inte vi kan så här på papper beskriva hur roligt vi haft det och hur mycket vi har fått ut av den här resan. Vi har båda två blivit otroligt inspirerade och har fått ett litet hum om vad vi vill jobba med i framtiden. Vi hoppas verkligen att vi får träffa dessa underbara människor igen.
Detta var inte bara ett “pris” som vi fick uppleva för att sedan glömma. Detta kommer att bli ett minne för livet.
Vi kan bara säga TACK SÅ HEMSKT MYCKET till ALLA er som vi jobbat med och tack så mycket Terese och Sara från Batteriinsamlingen för att ni lät oss få vara med om detta och få träffa er. Och tack så mycket Linnéa för att du tog hand om oss och var så snäll. Hoppas att vi ses igen.
Ps. Ett tips till er alla där ute, envishet och kämpaglöd lönar sig. Ds.
